jorå.
jag känner på mig att det nog snart blir blogg igen. fast antagligen på ett nytt ställe. det är så mycket gamla dumheter här. jag ska spåna lite, okej?
parken.
den här stan som gör mig så hög
den här stan kan få mig så låg
den här stan får aldrig nog
av saker som går sönder
tyckte de sjöng som änglar när jag kom
men jag måste ha varit galen
vad var det som verkade så stort?
vad var det som kändes så magiskt?
allt är fortfarande upp och ner. fast mer upp :)
livet.
det går lite upp och ner just nu...
men ibland finns det inget annat att göra än ligga på marken och skratta.
men ibland finns det inget annat att göra än ligga på marken och skratta.